Under 1700-talet ägdes Barläst av den legendariske strandridaren Johan Ahlbom. Efter hans död ärvdes Barläst av dotterdottern, gift med Magnus Alexandersson. En dotter till Magnus gifte sig med sjökapten Georg Petter Nyberg och ärvde med honom Pavalds gård och Barläst kalkbruk. Den siste brukaren var deras son Fredrik Alexander Nyberg. Kalkbränningen upphörde vid Barläst 1907.
Barläst övertogs därefter av de större aktörerna inom kalk och cementindustrin. Den siste ägaren var Eurolime som under våren 2002 skänkte Barläst till Lärbro Hembygdsförening.
Kalkbruk
Kalkstensbrytning har en lång historia på Gotland. Bränning av kalk till
murbruk är känd sedan tidig medeltid.
Gotlands 92 medeltidskyrkor, av vilka flertalet började byggas redan på
1100-talet, vittnar om skickliga murare och stenhuggare.
1600- och 1700-talen var kalkpatronernas tid. Skutor med såväl släckt som
osläckt kalk exporterades till länder kring Östersjön.
Under 1800-talet ökade efterfrågan på kalksten. Cementtillverkningen kom
igång på allvar. Järnindustrin med flera var i behov av kalksten för sina
tillverkningsprocesser.
Vid 1900-talets början fanns ett 30-tal stora kalkbrott på norra delen av
Gotland.
Under 1950-talet fick brytningen en mer industriell prägel eftersom
brytningen blev mer mekaniserad.
Många av de små kalkbrotten lades ner.
Kalkindustrin är i dag koncentrerad till Storugns och Slite.
Kalkbränning
Kalkstensblocken hettas upp till drygt 1000 grader. Kolsyran drivs då ur
stenen. Kalkstenen förvandlas då till kalciumoxid. Denna process tar något
dygn. Det är viktigt att temperaturen hålls konstant.
Kemiskt sätt innebär det att kalciumoxiden genom släckningsprocessen
förvandlas till kalciumhydrat.
Förklaring till modell
-
Den runda ugnen är den äldsta. Det är en vedugn med en kraftig så kallad förstuva mot söder. Ugnen fanns 1717 och troligen är den från mitten av 1600-talet. På östsidan finns en port i ugnsmuren för in- och uttagning av kalksten och kalk. En liknande port har funnits på den västra sidan.
-
Den fyrkantiga ugnen saknar förstuva. Den är till hälften nedriven och fylld med sten och jord. Ugnen är troligen byggd i början på 1700-talet.
-
Den sexkantiga ugnen är en schaktugn. Byggd 1882 och var i bruk fram till 1907. I schaktugnen fylldes ved (kol) och sten på i den övre delen av skorstenen och den färdigbrända stenen plockades ut ur luckor i den nedre delen. Kalken kunde därefter levereras släckt eller osläckt.
-
Uppfordringsverket till sistnämnda ugnen utgjordes av en 30 meter lång träbrygga upp till ugnens krön och ett sex meter högt tramphjul. I tramphjulet arbetade de äldre kalkstensarbetarna. De stod två och två i bredd och trampade upp stenvagnarna till murkrönet. Vagnarna rullade på två parallella banor. När den ena vagnen fraktades upp med sten eller ved så gled den andra samtidigt nedåt. Arbetarna benämndes ”Grållens slavar” ”Grållen” var arbetarnas smeknamn på kalkpatron Nyberg, vilken för övrigt hade ord om sig att vara en god arbetsgivare.
-
Upplag av obränd sten kan man ännu i dag se resterna av ca 30 m från den yngsta ugnen. Stenen kördes hit med oxar och hästar. Stenen bröts i berget 1-2 km öster om Barläst. I äldre tider utnyttjades lösa stenkanter för att bryta loss stenen. När sprängningstekniken utvecklades utfördes borrningen för hand genom att en man höll i och vred på borrspettet medan en till två man slog med slägga på borrhuvudet. Därefter laddade och sprängde man med svartkrut. Då berget lossnat bearbetades stenen med slägga och järnspett så att lagom stora stenbitar kunde lastas för transport till Barläst.
-
Kullarna runt ugnarna är rester efter bränningen och kallas Mordhögar.
Kalkladorna användes vid förvaring av kalken, vid läskningen till släckt kalk och vid packningen av den släckta kalken i tunnor. -
Den mindre ladan är den äldsta och mäter cirka 8x20 meter. Endast stenfoten finns bevarad i dag.
-
Den större ladan mäter ca 12x30 meter och är uppbyggd under 1830-talet. I denna fanns en stor träpump med vilken man tog upp vatten för läskningen. Läskningen ägde rum på det stenlagda golvet i kalkladan. Då vatten göts över kalkstenen föll den sönder till ett vitt pulver.
Ladan har under maj månad 2002 erhållit ett nytt spåntak genom Lärbro Hembygdsförenings försorg. -
Söder om kalkindustrin uppfördes genom Graham Brothers (eller Bröderna Grimm som de kallades på folkspråket) ett sågverk 1867. Bröderna Graham införde den nya sågtekniken – ångsågen. De inköpte stora fastigheter för att på så vis försäkra sig om tillgång på rotstående skog. Deras ”framfart” i kombination med den vedslukande kalkindustrin innebar en stor åderlåtning på den gotländska skogen. Efter stark kritik från såväl allmänhet som myndigheter gav det upprinnelsen till en särskild skogsförordning för Gotland 1869. Verksamheten vid Barläst torde därför inte ha pågått någon längre tid. Troligen avvecklades verksamheten i början på 1870-talet.
-
Bryggan är till- och ombyggd flera gånger. I sitt nuvarande skick är den utförd av jord och sten. 40 meter lång och 10 meter bred. (troligen ombyggd under 1830-talet i samband med att den nya ladan uppfördes).
-
Stensträngen (vågbrytaren) utanför bryggan härrör från de barlaster som skutorna förde med sig. Från detta barlaströse har platsen troligen fått sitt namn.
-
Baskistan har tillhört det enkla skeppsvarvet på platsen. I denna ångades plank så att dessa kunde böjas för att passa skeppens bordläggning då någon del behövdes bytas ut.
-
Varvet har på modellen markerats med en stapelbädd. Det var ganska vanligt att man förr hade små skeppsvarv där man kunde bygga ex en mindre jakt. På vardera sidan om bryggans yttre del fanns förr två hål som var ca 1x1 meter och 1,5 meter djupa. I dess hål förankrade man någon form av vinschspel. På så vis kunde man fästa spelet i masten på fartyget och vältra upp detta så att det gick att byta/reparera bordläggningen.
