Hemskt blodsdrama i Lärbro.

Mordförsök och själfmord af vansinnig.

             I natt har å Liffride gård i Lärbro utspelats ett hemskt drama, som hittills kräft ett människolif, medan ytterligare en af de personer, som voro med däri, sväfvar mellan lif och död. Om den hemska händelsens förlopp telefonerades till oss i morgse följande.

             Sedan Augusti månad i fjol har å ena parten af Liffride gård här varit bosatt från socknen bördige f. sjömannen Olof August Andersson, en några och 50 års man.

Sjöman allt från sin ungdom, seglade han under flera år å olika farvatten, tills han år 1878 blef anställd såsom rorgängare å en af de stora passagerareångarne som trafikera traden Hamburg-Newyork. Denna plats innehade A. ända till i fjol och skötte den på ett hedrande sätt samt erhöll vid sitt afskedstagande medalj för sitt välförhållande.

Under sin tjänstetid hade han samlat en liten förmögenhet, och nu hade han på gamla dagar slagit sig till ro å Liffride, där han låtit utföra genomgående nybyggnadsarbeten och där hans syster skötte hus och hem åt honom.

På senare tid har han emellertid vart orolig och konstig och förklarat sig ej trifvas hemma. Han längtade ut igen samt hade äfven beslutat ånyo resa bort från hembygden. Emellertid tilltog hans nervositet alltmera. Han uppträdde virrigt, och man fruktade flera gånger för att hans förstånd börjat bli omtöcknat.

Så kom katastrofen i natt.

Igår på aftonen kom Anderssons närmaste granne och gode vän, hemmansägaren Carl Magnusson, äfven han ägande en part i Liffride, in för att hälsa på Andersson och prata bort en stund. De gjorde så äfven, hvarvid A. bl.a. yttrar till M:

 - Hör du M., jag vet inte hvad det är med mig. Jag känner mig så konstig. Jag blir visst sjuk.

- Så, tror du det. Det vore tråkigt.

- Jo, det tror jag. Skulle du därför inte vilja stanna hos mig öfver natten, ifall något skulle hända? Jag känner mig så underlig.

På denna begäran gick M. in, och man lade sig snart nog, M. på golfvet bredvid Anderssons säng. Alla somnade snart, A. dock sist efter att ha varit mycket orolig.

Kl. 4 på morgonen vaknar Magnusson vid att känna en häftig smärta i halsen i trakten af strupen. Öfver honom står Andersson med en lyftad knif, och från ett knifhugg i halsen på sig själf känner M. blodet strömma.

- Å, herre Gud, skall du mörda mig Andersson! – ropar M. och störtar upp.

- Nej, det är du din djäfvul som vill mörda mig! – skriker A: och störtar sig åter öfver M.

Denne, som nu förstår, att han har med en vansinnig att göra, söker under rop på hjälp försvara sig, under det den vansinniges syster och en annan i huset varande kvinna störta ut och ropa på hjälp.

Emellertid lyckas M., som är en kraftig man, att komma loss från den vansinnige och springer af fruktan för att vara förföljd in i sin egen ladugård, där han sedermera anträffas sanslös. Han har dock nu återfått sansen, men om han, som slapp undan med fruktansvärt sår i halsen, kan räddas till lifvet, är ännu ovisst.

Af ropet och oväsendet tillkalladt folk skyndade in i Andrssons bostad. Här mötte dem en förfärlig syn. Allt var i vildaste oordning, blod var stänkt öfverallt, och på golfvet låg den vansinnige – död med sin egen knif ånda till skaftet inhuggen i halsgropen.

Så fort sig göra lät tillkallades läkare och länsman, och den svårt sårade Magnusson, som vårdas i eget hem, erhöll nödig vård. Dådet som i hela bygden väckt allmän uppståndelse, kommer naturligtvs att med snaraste bli föremål för noggrann polisundersökning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Funderingar:

*    Vad hände sedan? Ja, Magnusson överlevde. Ett barnbarn till honom Karl Gustaf Laurentius Magnusson född i Lärbro 1896 dog vid Hägur i Bunge 1975. Kan det finnas nu levande barn till denna person som vet något mera?

*    Det måste väl också finnas äldre personer i Läbro som har hört talas om denna händelse

Staffan Jogmar

2009-11-10

Avskrift från Gotlands Allehanda 1907, nr 88, sid 1