SANGELSTAINEN (av sång) ELLER KLANGSTENEN är en unikt sten som finns på Laikarhaid. Stenen har troligen haft betydelse för människorna redan under stenåldern. Det är en ca 1,5 m³ stor offersten.

Stenen som har en metallisk klang har därför blivit föremål för många sägner. 

Skålgroparna anses härröra från stenåldern  

Dessa benämnes också som Älvkvarnar.

Ordet älva är en feminin form av fornnordiskas Alf.

Alferna var de dödas andar eller också var de ursprungliga fruktbarhetsväsen. De ansågs kunna påverka jordens växtkraft. Man offrade smör eller andra gåvor till alferna i skålgroparna för att få en god skörd.

Benämningen kvarn kan komma från att handrörelsen när man smörjer en skålgrop påminner om en handkvarnsrörelse.

Det rytmiska klingandet när stenen bearbetades var en del av fruktbarhetskulten när skålgroparna tillverkades! Groparna är form av enkla hällristningar gjorda i huvudsak under bronsåldern för tretusen år sedan men kan även ha sitt ursprung från stenåldern.

SÄGNER/TEORIER:

Ur  boken "Vägen till Gotlands Historia" av Roger Öhrman. Illustration : Ulla Sjöswärd

1. De första försöken att tolka skålgroparna gjordes på 1800-talet. Man ansåg då att groparna var skålar för offerblod.
2. För sin metalliska klang så användes den i forntiden som trumma och det  rytmiska klingandet när stenen bearbetades var en del av fruktbarhetskulten när skålgroparna tillverkades!
3. Skålgroparna var troligen symboliska källor. Vattnet som samlades i groparna efter regn kan ha haft magiska egenskaper. Det finns skålgropar som än i dag kallas "vårtkällor". Vattnet i dessa gropar skall enligt traditionen ha använts till att bota vårtor.
4. Alferna  ansågs kunna påverka jordens växtkraft. Det är därför tänkbart att man offrade smör eller andra gåvor till alferna i skålgroparna för att erhålla god skörd. Benämningen kvarn kan komma från att handrörelsen när man smörjer en skålgrop påminner om handrörelsen när man använder en handkvarn.
5. Det berättas att ”kloka gummor” fram till mitten av 1900-talet smög ut i månskenet och smorde skålgropar med grissvålar och offrade mynt i dessa gropar.
6. Skålgroparna var symboler för jordgudinnan. Själva urknackandet av groparna skulle ha utgjort en symbolisk förening mellan jordgudinnan och himmelsguden.
7. Skålgroparna av gjordes bronsålderns shamaner. Huvudsyftet med skålgropsriten var själva ljudet som knackningarna frambringade. Man använde helt enkelt berghällen som shamantrumma.
8. År 1028 stod en strid mellan Gutar och Olof den Helige på Laikarhaid. På denna hed förskansade sig Olofs flotta och armé. Gutarna skulle på sedvanligt vis kristnas genom svärdets försorg. Gutarna samlades under ledning av bondehövdingen Dacker för den avgörande bataljen. Då Olof den helige såg hedningahärens antåg och överlägsenhet knäföll han på stenen och bad för att kunna besegra och kristna Gutarna. Hans bönekraft var så stark att gropar uppstod där han haft armbågar och knän.

FONOLIT: Av grekiskans fone, ljud och lithos, sten.

En eruptiv, gröngrå, tät eller ytterst finkornig, helt och hållet kvartsfri bergart, i vars av mineralen sanidin och nefelin jämte zeolit huvudsakligen bestående täta grundmassa ligga talrika tavelformade sandkristaller ävensom hornblände neocan och magactit. 

Till följd av de platta sanidinkristallernas parallella anordning äger fonoliten ofta en tunn plattformig avsöndring eller t.o.m. skiffring.

Den låter klyva sig i plattor eller tavlor vilka vid slag avger ett klingande ljud varvid stenen också kallas klingsten.

Bergarten är stundom porfyrartad. Till basalt och trachyt bildar den övergångar.

Den uppträder oftast i kägel- eller dömeformade berg och höjder samt förekommer i Ungern, Tyskland och Frankrike.

I Sverige är den ej hittills träffad annat än som lösa stenar.

Av dessa har smärre arbeten blivit tillverkade vid Älvdalens porfyrverk varest bergarten går under det oegentliga namnet ”serpentin”

(Ur Bonniers Stora Uppslagsverk)

LAIKARHAID

Att denna hed har haft en magisk kraft på människorna genom årtusenden bevisar inte minst alla de fornlämningar som finns på och kring densamma.

Att den i sitt ursprung nyttjats som offerplats bevisar om inte annat av ovanstående legender och teorier kring sangelstainen.

Ytterligare historiska legender är den om Den norske kungen Olof Den Helige (se ovan) som ska ha landstigit på Gotland på 1020-talet. Kungen var kristen. Under medeltiden blev Nordens viktigaste och tidigaste kristna helgonkult förknippad med just Olof. Givetvis har det därför varit han som med sina trupper kristnat norra Gotland. Någon mil söderut, vid kusten, ligger S:t Olofsholm. Här ska kungen ha stigit i land med sin armé.

En annan historia berättas om kung Birger Magnusson. Hans strid mot Gutarna lär ha stått på Röcklinge backe vilken är belägen endast några hundratals meter norr om Laikarhaid. Man kan då förmoda att striderna utkämpades även på den här platsen.

Laikarhaid har även nyttjats som exercisfält under Gotlands Nationalbevärings tid.

Rute och Forsa Kompani hade sin exercisplats på heden. (Länk - Gotlands Nationalbeväring)

Laik = lek på Gutniska. Heden var dock ingen lekplats enligt vår moderna uppfattning. Militära strider benämndes förr lek. (Jmf  ex Håtunaleken)