Faktum är att detta brödraskap, eller gille, utav sjörövare faktiskt kom till genom en konflikt om den svenska tronen. Son till hertig Albrekt den store av Mecklenburg och den svenska prinsessan Eufemia Eriksdotter så startade Albrekt av Mecklenburg sin regeringstid den 15 februari 1364 och på tronen så skulle han sitta i hela 25 år och 9 dagar, i alla fall officiellt. Faktum var att han inte formellt abdikerade tronen förrän först 1405, men han hade inte regerat sedan sin flykt till Tyskland. Albrekt själv hade en lång snårig historia för att komma till tronen, en väg kantad utav komplotter, förräderi och förvisningar. Summan av kardemumman är att Albrekt var en kung med många restriktioner, då det var stormän som i princip styrde Sverige på grund av flertalet politiska skäl och överenskommelser. När Albrekt sedan försökte reducera adelns inflytande över det politiska träsket så slöt dom en pakt med drottning Margareta i Danmark och hela ruljangsen drog igång.

Krig förklarades och Albrekt samt hans son tillfångatogs utav Margareta, hans tyska allierade belägrades i Stockholm och behövde förnödenheter för att kunna hålla stånd. I Tyskland så påbörjade Albrekts släktingar en kampanj där man samlade ihop en grupp utav vilda och tämligen bångstyriga unga män från den tyska lågadeln. Dom fick i uppdrag att smuggla förnödenheter, viktualier, till dom sina belägrade landsmän. På lång sikt så skulle dom även hjälpa till att återinsätta kung Albrekt och hans son till tronen. Gruppen lyckades med att smuggla förnödenheter och blev efter det kända som Viktualiebröderna, eller Vitaliebröderna och under hela belägringen så stod dom på tyskarnas sida. Deras metoder var dock råa och blodiga, där man bland annat under Heliga lekamens natt den 13 juni 1389 tillfångatog drygt 60 svenska medborgare, torterade dom för att sedan föra dom till Käpplingeholmen och låsa in dom i ett hus som sedan brändes ner till grunden. Denna massaker har allt sedan blivit känd som Käpplingemorden.

Kung Albrekt skulle dock aldrig återfå sin tron och efter att belägringen utav Stockholm var över och kriget slut så var det dags för dom så kallade Vitaliebröderna att återvända hem, deras uppdrag var ju nu över. Men då dom gjort sig skyldiga till mord och allmänt trivdes med sitt äventyrliga liv på Östersjön så behöll dom sina skepp och påbörjade en lukrativ karriär som sjörövare. Man började attackera diverse handelsskepp från olika länder och även tyska handelsmän drabbades. Sjörövarna började rikta in sig på Hansastäder där handeln var hög och bytet stort och runt 1391 så lär dom ha haft en egen flotta på runt 100 skepp och drygt 5000 man. Visby invaderas och blev snart ett välkänt tillhåll för Vitaliebröderna som gjorde ön till ett enda stort sjörövartillhåll och gav dom ett väldigt mäktigt fäste i Östersjön.

Vitaliebröderna jagades snart utav danska, norska och tyska sjörövarjägare, små flottor vars mål var att fånga in och bestraffa dessa kanaljer. Dock så gick det inte alldeles smidigt, bland annat så misstog sig tyskarna år 1396 när dom fångade in 77 stycken kalmarbor som själva blivit utsända för att bekämpa Vitaliebröderna. Tyskarna trodde dock att dom fångat in en grupp sjörövare och kastade dom levande ner i det kalla havet för att låta dom drunkna. Vitaliebröderna var aktiva så sent som 1429, men deras styrka minskade stadigt och snart därefter så slukades även dom utav tidens tand.